ingo

Jag känner mig som dag och natt....ena stunden är jag huur glad som helst... sekunden senare är jag verkligen  super deppad ......har en sån dag idag.... jag går från att vara yber peppad på livet,resan,hösten,våren ja allt! Till att tycka att allt är sämst...andré har flyttat(verkar absolut inte vara lika jobbigt för honom som för mig) folk har börjat skola igen och det känns som att man är ensam kvar...
Patetiskt? jora..men är man en känslomänniska så är man...

Vill inte ringa andré stup i kvarten heller.. idag har vi bara hörts en gång..förutom det korta samtalet jag fick för en liten stund sen......det har fan inte ens gått en vecka! Hur ska jag klara av alla dessa veckor?..... när jag sedan tänker längre fram i tiden...hur fan ska jag klara (kanske) 3,5 år!! Det går ju fan inte.....helvete oxå....
Att jag bara lyssnar på depplåtar på min spotify gör fan inte saken bättre... töntingo..